För många är Philip Andersson synonymt med det nya Landskrona BoIS. Trotjänaren – trots sina blott 25 år på nacken – som sett som sin uppgift att lyfta BoIS så högt det går i seriesystemet. När Randigt i dag går ut för att möta Qviding klockan 15 på Valhalla i Göteborg är det en Philip Andersson som tror på både sig själv och sina lagkompisar.
– Jag kan inte säga annat än att detta är en jäkligt bra årgång av Landskrona BoIS. Jag gillar den starkt, säger Philip med ett brett leende. Tränare Agim Sopi har lyckats bra med att skapa en atmosfär och en framtidstanke som är fantastisk. Vi är en harmonisk grupp som jobbar stenhårt för att uppnå årets mål – att gå upp i Superettan, säger Philip.
Matchen mot Qviding är en i den långa raden av ”måstematcher”. Mot slutet av serien stiger förväntningarna och kraven. Det finns inget utrymme för misstag och det är Philip väl införstådd med.
– I dag gäller samma som det gjort hela säsongen. Fullt fokus, koncentration på sin uppgift och aldrig en sekunds ”fuskande” med löpningar eller positioner. Om någon mot förmodan inte skulle ta jobbet kan jag lova att han snabbt får reda på vad som gäller, säger Philip med skärpa i rösten.
– Vi vill inte falla på målsnöret i år utan nu gäller det att ta sig an Qviding så som alla supportrar kan kräva. Vi vet att laget är starkt varningsbelastat så jag gissar att det kan bli en väldigt fysisk match. Jag minns inte speciellt mycket av hemmamatchen mot laget men den är i vilket fall historia nu, förklarar han.
Som en av de verkliga trotjänarna och väl förtrogen med hur Landskrona fungerar filosoferar Philip kring årets BoIS.
– Det sägs ju att när det går bra för BoIS så går det bra för Landskrona. På något sätt verkar detta vara fallet. Det är ju ett jäkla drag i stan idag. Nya varuhus och butiker öppnar, företag startar, folk trivs och har en stark framtidstro. Det byggs nya fina bostäder. Kan vi vara en bidragande orsak till detta är det fantastiskt kul, tycker Philip.
Frågan är om det kan insmyga sig ”slutspelsnerver” i BoIS idag?
– När det drar ihop sig och man har chans att nå sina mål så är ju alltid risken att det blir lite nerver. Men det får vi se till att plocka bort. När väl matchen är igång så ska det inte störa, menar han.
Qviding spelar på ett konstgräs som BoIS normalt inte är speciellt vän med.
– Det ska erkännas att jag inte är någon älskare av konstgräs. Det är hårdare underlag och man känner verkligen av att man spelat på konstgräs dagen efter. Kroppen är öm och eländig, berättar Philip.
– Men det ska vi inte skylla på. Nu ska vi göra jobbet. Gör vi det ser det fortsatt bra ut för oss, säger Philip.
Text: Lasse Möller, foto: David Jönsson
