På lördag spelar Landskrona BoIS en helt avgörande match för att komma tillbaka till svensk elitfotboll. Det får oss att gå tillbaka till två liknande matcher från 1985 respektive 1997 där det också handlade om att ta ett steg upp till den andra divisionen, något som också BoIS lyckades med. Vi tar hjälp av ”BoIS-bibeln” Ett fotbollslags historia med text av Åke Jönsson.

År 1985 spelade BoIS för andra gången i den tredje divisionen. Man höll till i division 2 Sydvästra Götaland tillsammans med bland andra fyra Helsingborgslag, Råå, Högaborg, Hittarp och Ramlösa samt en del småländska och halländska lag. Claes Cronqvist var tränare för BoIS.
Det började illa med oavgjort i småländska Burseryd och även poängtapp på hemmaplan. Det var många lag som ville göra årets match när de mötte ”klassiska” Landskrona BoIS. Men efter en trevande inledning gick det bättre och på hösten var BoIS det bästa laget. Men det krävdes en ”mirakelmatch”. I halländska Åsa låg BoIS under med 3-1 men vände och vann med 4-3 och gick till serieledning. Den höll man och vann serien med fyra poäng före Råå, som man slog i en seriefinal med 4-0.

Men seriesegraren blev inte uppflyttad direkt till division 1 Södra. Det skulle bli kvalspel mot en annan seriesegrare, Linköpings FF.
Första matchen i Linköping slutade 1-1. BoIS var i underläge men målvakten Peter Joelsson var en säker straffskytt och kvitterade. På grund av skador fick BoIS spela med tio man hela andra halvlek.

Så kom vi till hemmamatchen, där BoIS återigen hamnade i underläge men före paus kvitterade Håkan Lindroth.
Till returmatchen på Landskrona Idrottsplats kom det över 6 000 åskådare. Det stod 1-1 vid full tid och förlängningen slutade mållös. Dags för ett straffavgörande och efter åtta slagna straffar stod det 3-3. Vi citerar från boken ”Ett fotbollslags historia”:

”Niclas Swärd är siste exekutor för Linköping. Han får till ett bra skott men på ett mirakulöst sätt får Peter Joelsson upp vänsterarmen och räddar straffen. I det läget orkar inte flera av BoIS-spelarna med den psykiska pressen längre, vänder helt enkelt ryggen mot det mål, där straffdramatiken avgörs.
Spänningen är så intensiv att den nästan går att ta på, bara ett enda hjärta på Landskrona IP tycks slå i normal takt. Det hjärtat tillhör inhopparen Ole Jensen, som nu kliver in i rollen som kvaldramats huvudperson. Han lägger bollen till rätta och går tillbaka några steg. Det blir en kort ansats och med nästan sävliga steg närmar han sig sedan bollen. Just innan han ska slå till den, stannar han upp och gör en kroppsfint. Målvakten kastar sig åt höger medan Ole Jensen lugnt låter bollen rulla in i det andra hörnet.
4-3 och BoIS var åter ett elitlag i svensk fotboll.”

Så förflyttar vi oss till 1997. Återigen handlar det om tredje divisionen men den här gången, till skillnad mot de två tidigare, blev det två år i den lägre serien innan man åter tog klivet upp efter en makalös och mirakulös avslutningsmatch på IP.
Förutsättningarna innan den avslutande omgången var att BoIS vid seger mot Laholm, som för övrigt tränades av numera förbundskaptenen Janne Andersson, skulle ta minst en kvalplats. Halmia, som ledde serien med en poäng före Laholm och två före BoIS, skulle möta Kristianstad på hemmaplan.

Det började bra för BoIS, som redan efter elva minuter ledde med 2-0. Laholm kunde dock både reducera och kvittera innan BoIS återigen tog ledningen med 3-2. Laholm kvitterade igen men i slutminuterna gjorde vänsterbacken Urban Stoltz 4-3 på ett otroligt skott från långt håll. De flesta av de nästan 3 000 åskådarna på plats glömmer nog aldrig det här målet.

Efter paus var det inget snack om saken. BoIS gjorde ytterligare fyra mål och vann med 8-3.
Men hur gick det på Örjans Vall i Halmstad då. Jo, till att börja med inte så bra för en BoIS-supporter. Halmia ledde med 1-0 i paus. Men andra halvlek i Halmstad blev också BoIS halvlek. Kristinstad kvitterade och tog också ledningen med 2-1, som blev slutresultat. När Johan Nilsson, för dagen speaker i Landskrona, förkunnade att Halmia förlorat och BoIS var tillbaka i elitfotbollen, bröt förstås det stora jublet ut.

Det här var två minnesvärda matcher med lyckligt slut. På lördag är det dags igen för en avgörande match. En poäng ger en plats i Superettan nästa år. Så vi håller tummarna för ett lyckligt slut 2017 också.

Det kom drygt 6 000 åskådare mot Linköping för att stötta BoIS.
– Vi hoppas på en bra siffra den här gången också. Vårt mål är minst 4 000, som vi hade mot Utsikten, säger BoIS klubbchef Max Lundmark, som också berättar att shopen är öppen torsdag och fredag mellan kl 12 och 16 samt lördag från kl 12 fram till matchstart kl 15. Där kan man köpa biljetter i förköp.

Bilden: Mats Andersson jublar sedan han inlett målskyttet mot Laholm. Mats är för övrigt högst delaktig i lördagens match också eftersom han ingår i tränarstaben och kommer att vara assisterande tränare.

Text: Bert Lundqvist, foto: Bildbyrån (från boken ”Ett fotbollslags historia”)