Anders Bengtsson är chefredaktör på tidningen Offside, Nordens största fotbollsmagasin. Han blev nyligen, tillsammans med kollegan Johan Orrenius, utsedd till Sveriges bästa sportjournalist.
Anders är född och uppvuxen i nordvästra Skåne, närmare bestämt Lerberget, och vi passade därför på att stämma av läget med honom efter utmärkelsen.
I en fotbollskontext, vad kan man jämföra priset med?
Ungefär som att få Guldbollen, något i den stilen (skratt). Det är ett fint pris som tidigare endast gick till medlemmar i Stockholms Journalistförbund men nu är det ändrat så att alla branscher inom journalistiken har möjlighet. Tv, radio, pressmedia vilket inneburit att tyngden blivit betydligt större.
Också kul att bli erkänd av kollegor i branschen, det är en dräpande konkurrens. Att få dela priset med Johan, min kompis och parhäst på Offside, är extra roligt.
Vi antar att det var det bejublade reportaget med Nicklas Nielsen, om hans stora gräsintresse, som fick juryn på fall?
Det KAN mycket väl ha varit så. Det blev en fin liten text om Nicklas och hans stora intresse för gräs. Vi började redan i våras ha lite koll på honom och hans osannolika comeback.
Jag såg matchen mellan BoIS – Utsikten på Ruddalen eftersom min son var bollkalle i matchen. Då blev jag påmind om att Nicklas varit borta från fotbollen ganska länge och jag minns att han blev utbytt skadad i den fighten och jag tyckte det såg ut som att han nästan grät när han lämnade planen. Kanske att han befarade att skadan var betydligt värre än den verkar ha varit.
Jag kollade upp honom och blev nyfiken på hans otroliga intresse för gräs och att det funkade som självmedicinering för honom under de perioder det var som allra tyngst. Resten är historia.
Du nämnde i Offsides podcast att ingen från din hemregion uppmärksammat priset, känner du dig försummad?
Det var förvisso med glimten i ögat jag sa det men jämfört med Johan, som kommer från Motala, så har varenda j*vla tidning och radio hört av sig till honom om att den förlorade sonen vunnit ett stort pris.
Helsingborgs Dagblad har faktiskt aldrig hört av sig till mig om någonting, inte heller tidigare när jag tilldelats utmärkelser.
Antingen gillar de mig inte eller så är de bara lite slappa och hänger inte med. För mina föräldrars skull hade det varit stort på riktigt om deras son uppmärksammats, att få vara lite malliga mot grannarna.
Du är som sagt från Lerberget i Nv-Skåne. Vilken är din relation till Landskrona BoIS, både historiskt och i dag?
När jag växte upp så var jag ganska hängiven HIF-supporter, gick på Olympia med min pappa och då spelade BoIS och HIF i samma serie. Framför allt de åren bägge tillhörde division 1-serien. Med tiden tappade jag HIF-intresset och i dag känner jag ingenting för laget. När jag var yngre var BoIS lika bra som Malmö FF så de derbyna var för mig mycket större än mot MFF.
Jag har stått på IP rätt många gånger med farsan och sedan spelade jag fotboll själv i Lerbergets IF och då mötte vi BoIS med jämna mellanrum.
Rätt tidigt vill jag minnas att Issa Manglind var en cool spelare med en rolig målgest. Lite senare kände man att Håkan Söderstierna stack ut som en häftig lirare.
Vilka andra yrkesmässiga minnen har du med BoIS-anknytning?
Jag har jobbat som sportjournalist i 16 år och har varit där nere ett par vändor. Bland annat när Henrik Larsson var tränare. Jag har också träffat Bernt ”Linkan” Lindgren, pappa till Rasmus Lindgren, när han hade större ansvar för fotbollen. Att han fortfarande är engagerad gläder mig verkligen.
Vi har haft ett större reportage om BoIS som handlade om Sonny Johansson, stadens stora son. Om hans storhetstid i randigt och varför han aldrig lämnade trots att han hade möjlighet att spela på ännu högre nivå.
Därefter har man följt klubben utifrån, inte minst under de turbulenta åren då mycket hänt både sportsligt och i styrelserummet.
Offside är bland mycket annat duktiga på att attackera fotbollsvärlden med hjälp av annorlunda vinklar och perspektiv. Hur hade ni tagit er an Landskrona BoIS för ett reportage?
Spontant, om man ska dra en parallell mellan Landskrona och Helsingborg, så har HIF varit dåliga på att bli den nya generationens lag. De har inte fått med sig dels yngre Helsingborgare, dels de som kommer från invandrartäta områden. Detta har bland annat gjort att klubben gått miste om många talanger samtidigt som supportrarna börjar bli ålderstigna.
I det avseenden känns det som att BoIS alltid varit en större talangfabrik än HIF. Landskrona är också en arbetarstad som på senare tid präglats av stor invandring. BoIS har en inarbetad kultur om att värna om sina egna, att inte värva in spelare utifrån utan istället satsa på spelare från ungdomsverksamheten, och den potentialen är väldigt stor. Här har klubben varit duktig på att odla sin identitet.
Den lokala förankringen och hur man jobbar i sin närhet, i Landskrona. Att vara tydliga i det arbetet gör det lättare för stadens invånare, lagets inbitna supportrar samt sponsorer från Landskrona att identifiera sig med klubben.
Vilken betydelse har fotbollen ute i samhällena i din mening?
Den är mycket större än vad många tror. Framför allt de som koketterar och raljerar över att de inte har något sportintresse, de förstår inte fotbollens betydelse och intresse.
Ta exempelvis hösten 2015 och flyktingkatastrofen som utspelades då. Samtidigt som våra politiker stod lamslagna arbetade svenska klubbar runtom i Sverige både aktivt och ideellt med olika integrationsprojekt.
Jag känner att fotbollen ges alldeles för lite cred för den typen av insatser. Framför allt många yngre killar levandes i utsatta områden har sina föreningar, genom laget/tränaren, som gör att man håller sig på rätt sida. De ges manliga förebilder och lär sig vikten av kamratskap och respekt. Det finns oändligt med saker som fotbollen ger till samhället och jag är en stor förespråkare av den typen av insatser.
Att vi exempelvis har en idrottsminister som sköter idrott med vänsterhanden och att fotbollen inte får mer förutsättningar och ekonomi är provocerande nonchalant. Den förtjänar så mycket mer men okunskapen om fotbollens betydelse är tyvärr alldeles för stor.
Hur ser medieklimatet ut i Sverige för en fotbollsjournalist?
De flesta klubbarna gör så gott de förmår och bara att det serveras kaffe och en chokladboll till media under matchen är tillräckligt.
Däremot har det hänt mycket med svensk fotboll sedan jag blev sportjournalist. Klubbarna har blivit mycket mer stängda. Tidigare kunde jag ringa till vilken klubb som helst och då komma nära alla spelare, hänga i omklädningsrummet samt ha fri tillgång till mer eller mindre samtliga i laget. I dag är det mycket svårare att komma inpå livet. Att exempelvis hänga med i en spelarbuss inför en match, för ett stämningsreportage, är i princip omöjligt.
Många klubbar har inspirerats av klubbarna ute i Europa och knoppat av media i ett försök att framstå som professionella. Jag tror att de gör sig själva en stor björntjänst då allting blir så mycket tråkigare samtidigt som publiciteten blir mindre.
Dessutom leder det till mer spekulationer och minsta lilla konflikt kan därmed blåsas upp som något stort, i brist på att media saknar tillgång och därmed istället tvingas gissa vad som händer i omklädningsrummet.
Tar vi oss själva på för stort allvar rentav?
Ja, det skulle jag nog säga. Med tanke på var svensk fotboll befinner sig i hierarkin med prestationer och attraktionskraft. Svensk fotboll lever på supportrar mer än på sitt fotbollsspel. Supportrarna närs av engagemanget och stänger man ute journalisterna kväver man successivt intresset.
Om jag arbetat som pressansvarig så hade jag hela tiden försökt att sälja in min klubb för att väcka uppmärksamhet. I dag är det snarare tvärtom. Ringer jag exempelvis IFK Göteborg, då är det nästan omöjligt att ges tillgång ens för minsta lilla intervju.
Jag förstår att klubbarna själva vill äga innehållet genom egna hemsidor och sociala medier, och därmed styra bort från incidenter, men att stänga ner för utomstående media kommer inte gynna klubbarna på sikt.
Hur ska Landskrona BoIS tänka och agera för att kunna hävda sig i en stark konkurrens?
Var bjussiga och lyft spelarna via sociala medier och hemsida. Dela med er av deras olika intressen och egenskaper. Mystifiera dem inte, lita istället på deras attraktionskraft. Att vara öppna och spontana vill man se mer av.
Vissa unga spelare kanske man vill skydda, av olika anledningar men det är inte alltid att 20 spelare behöver behandlas med silkesvantar.
Vem vinner Superettan 2021?
Jag skulle tro att Falkenberg tar klivet upp direkt. Jönköping Södra har varit nära några säsonger i rad. Inte superuppdaterad runt deras trupp men kanske att det är läge att lyckas denna säsong.
För BoIS del ska laget nog vara nöjda med att först och främst hålla sig kvar för att därefter ta sats mot nästa säsong. Få fart i ”Bilbao-projektet” så att säga.
Avslutningsvis, vad är det bästa med Olof Lundh?
Förutom hans stundtals obegripliga faktarutor i sin podcast så är han väldigt snäll. Man kan tro att han bara har ett spår i sig, eftersom han ofta ställer de tuffa och obekväma frågorna, men privat är han oerhört omtänksam.
Det är en bransch med vassa armbågar men Olof är alltid tillmötesgående och behjälplig.
Dessutom går det äntligen det bra för hans favoritklubbar då BoIS är tillbaka i Superettan samtidigt som Leeds återigen är en Premier League-klubb. Det förtjänar han.
