Nu på lördag hyllar vi våra medlemmar. Utan er, inget BoIS. I ett större perspektiv är idrottsrörelsen på många sätt lokomotivet som för det svenska samhället framåt. Det är idrottsrörelsen som inkluderar, integrerar och aktiverar.  

När andra instanser svikit har det svenska föreningslivet alltid steppat upp och denna förmåga gör också rörelsen alldeles unik. Därför får den aldrig tas för givet.

För att förstå idrottsrörelsens ursprung tog vi ett snack med Torbjörn Andersson. Torbjörn är forskare på Malmö Universitet, har författat flertalet böcker i ämnet och få, om ens någon, har bättre koll på detta ämne.

Således ytterst lämplig för ändamålet och önskas ytterligare förkovring rekommenderar vi hans böcker, inte minst ”Kung Fotboll” som belyser den svenska fotbollens kulturhistoria från 1800-talets slut till 1950.  

Hur såg idrottsrörelsen ut när den var i sin linda?

Under 1800-talets slut var idrotten präglad av borgerligheten och medelklassen. Idrottsföreningarna var väldigt breda med många olika idrottsgrenar och mycket social aktivitet, fester och basarer. Fotbollen kommer in runt år 1900 och blir snabbt populär. Speciellt för Sverige är att den spreds ovanligt snabbt till arbetarklassen; redan runt första världskriget har fotbollen blivit folklig.

Vilken var den utlösande faktorn som gjorde att folk startade föreningar?

Sverige har linggymnastiken som kroppsövningsform under 1800-talet. Den dominerade inom skolor och det militära. Linggymnastikens förkämpar var mot sporten, som ju kom från Storbritannien. När de brittiska impulserna kom startade unga människor idrottsföreningar på fritiden, medan linggymnastiken blev kvar i framför allt skolorna. Att sporter som friidrott och fotboll slog igenom på fritiden hade att göra med att de var mycket roligare att utöva än den stela och strikta linggymnastiken. Olympiaden 1912 i Stockholm blev ett rejält genombrott för idrotten och snart blev även arbetsdagarna kortare vilket gynnade idrottandet.

Varför har just Sverige en så stark föreningskultur?

Sverige hade ovanligt många folkrörelser under 1800-talet (politiska, religiösa och sådana knutna till nykterheten). Det fanns en vana att organisera sig och driva egna föreningar bland vanligt folk. Så även idrotten blev byggd på detta folkrörelseideal och föreningar bildades i mängder. Än idag har Sverige ovanligt många idrottsföreningar och vi håller på med ovanligt många olika idrottsgrenar.

Hur har relationen mellan Landskrona och Landskrona BoIS sett ut genom åren?

BoIS bildades genom en sammanslagning, varför man tidigt blev stadens fotbollslag. I och med närheten till andra städer, framför allt Helsingborg, blev BoIS väldigt viktig för Landskronas identitet. Det påminner om hur det var i Englands olika små industristäder under 1800-talet där fotbollslaget blev väldigt viktigt i städer som Preston och Blackburn. Detta har också inneburit att kommunen gjort ovanligt mycket genom historien för att stötta BoIS, som att bygga en stor kommunal idrottsplats under 20-talet och att tidigt lägga pengar på en kommunalt anställd tränare åt BoIS. Under senare årtionden har denna relation försvagats av det skälet att kommunen haft ont om pengar.

Vad är vinningen, i ditt tycke, med att städernas invånare är medlemmar i sina lokala lag?

Svenska idrottsföreningar är inte finansierade och ägda av rika företagare, som i många andra länder. Om vi vill fortsätta att ha en mer folklig idrottsrörelse bygger det på att människor engagerar sig i sina lokala föreningar. Fast då krävs ju också att fler medlemmar dyker upp på årsmöten och liknande.

Är medlemsdemokratin hotad eller står den sig stark? Något bra exempel?

Allmänt så minskar det ideella engagemanget i de svenska folkrörelserna, men inom fotbollen ser det bättre ut. Fast här finns utvecklingspotential för jag tror att de stora fotbollsklubbarna skulle kunna göra mer för sina medlemmar, t.ex. att driva något kafé, där det händer saker, typ föreläsningar, och där man tillsammans kan se på matcher. Den typen av supporterlokaler finns det fler av i andra länder. Ibland är risken den att medlemmen mest betalar en årsavgift för att stötta föreningen och så händer inte så mycket mer än det. Generellt sett tror jag klubbarna kan utnyttja sina supportrar än mer, t.ex. för att hjälpa nya spelare som mentorer.

Inte medlem i Landskrona BoIS? Klicka då vidare på länken för att säkra ditt randiga medlemskap.