Följande text publicerades ursprungligen i Sunes Magasin #10.
Håkan Söderstjerna är medlem #15 i Landskrona BoIS Hall of Fame
—Det känns jättekul, absolut. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, det är roligt att man uppskattas för det man gjort.
Håkan hade tre tre-åriga sejourer i BoIS och upplevde det mesta som går att uppleva i BoIS.
—Det är en klyscha, men man spelade för att hela tiden utvecklas och bli så bra som möjligt. All den uppskattning man får av klubbarnas fans, det betyder väldigt mycket. Man ville utvecklas, man tog åt sig av både positiv och negativ kritik, men framför allt den positiva. Sen är det ju så, Landskrona är ju där man kommer ifrån. Även om jag kommer från Teckomatorp, så var det BoIS man kom in till. De trodde på en och den situationen man var i. När jag kom upp i BoIS A-lag kände jag, kanske låter jag lite oödmjuk, att jag presterade på samma nivå som övriga spelare, kanske lite mer. Man kände en viss motgång ibland, men jag är glad att de trodde på mig, och jag har BoIS att tacka för mycket, säger Håkan Söderstjerna.
På följande sidor kommer en genomgång av Håkans karriär, relationen till tränare, medspelare och framför allt – fansen.
Dom har sparkat han på benen nu i 15 år
men han har aldrig vikit sig
För han vill gärna visa, så vi alla förstår,
att finta backar det é hans grej
Så han snurrar förbi och gör mål så klart
och det är snyggaste grejen på plan
Rude BoIS låt om Håkan Söderstjerna är en genomgång av hans karriär, en hyllning till en av BoIS främsta. Ett unikum, kanske var han sin tids Hasse Persson.
”Snyggaste grejen på plan” i allsvenska derbyt på Olympia mot HIF 1994, var 18-årige Söderstjernas solomål. BoIS var skadedrabbat, tvingades släppa fram unga spelare och en av de som gjorde debut på hösten var Håkan Söderstjerna. I andra halvlek mot HIF i september 1994 vände Håkan bort VM-backen Roland Nilsson och skickade in segermålet för BoIS.
”Håkan, Håkan, Håkan Söderstjerna
Du dribblar så att man blir glá
Håkan, Håkan, Håkan Söderstjerna
Och du gör det riktigt jävla bra”
När Håkan var gäst i podcast-versionen av Sunes Magasin i december 2015, berättade han att han förmodligen aldrig fått en fotbollskarriär om BoIS inte haft så mycket skador 1994. Att det för honom kändes som att många andra spelare gick före Håkan, och att det till slut bara var han kvar att sätta in.
—Ja, det var ju känslan jag hade. Sen vet jag inte om det verkligen var så, säger han.
BoIS tränare 1994 Torben Storm;
—Det är riktigt att vi hade många skador. Men jag hade tittat på Håkan en längre tid och sett honom i U-laget. Jag var lite rädd för att han inte skulle vara tillräckligt stark rent fysiskt. Men tekniskt var han redan då på en mycket hög nivå.
BoIS åkte ur Allsvenskan 1994 och den nyligen fyllda 19-åringen följde med BoIS ner till Division 1 Södra. Halvvägs in på säsongen sparkades Storm och ersattes av Anders ”Puskas” Ljungberg. Han lyckades inte rädda kvar BoIS i Division 1 utan BoIS fick alltså spela i ”trean” 1996. Det blev ett tungt år för BoIS.
—Det var ju en svår tid för hela föreningen. Det var nedskärningar, tufft med ekonomin, många nya spelare. Det var tufft rakt igenom, minns Håkan.
En klassisk match är den mot Saxemara borta 1996, där BoIS och Håkan skulle haft straff, där segern sedan försvann på övertid, med en arg tränare och besvikna fans som följd.
—Jag kommer ihåg straffsituationen, men kanske inte det andra som hände, även om jag minns att det blev lite rabalder efteråt. Det lustiga är att vi har en stuga i närheten, så jag kör ofta förbi den idrottsplatsen och blir påmind. Det var en annorlunda match.
BoIS tränare Anders ”Puskas” Ljungberg:
—Håkan var en fantastisk spelare. Jag minns den matchen där han blev fälld. Han var på väg ut ur straffområdet, men var klart innanför straffområdeslinjen när han blev kapad. Vi fick inte straff, inte ens frispark! Håkan var väldigt snabb, särskilt i straffområdet, och det var väldigt lätt att motståndaren tvingades fälla honom.
Efter den säsongen blev det en snabbvisit till Fremad Amager, där hans första BoIS-tränare, Torben Storm nu tagit över. Håkan avslutade säsongen 1996-1997 hos danskarna, som alltså spelade höst-vår, och efter tiden i Danmark väntade det nya äventyr för den då 21-årige Söderstjerna.
”Håkan tog en tripp ner till Asien
för att se hur den fotbollen é”
Trippen ner till Asien gick till Singapore. Där spelade Håkan för Tiong Bahru United under holländske tränaren Robert Alberts. En journalist sammanförde Håkan med den då 11-årige skolpojken Asraf Rashid, som liksom Håkan sedan födseln var utrustad med bara en arm.
—Mötet med Håkan gav mig verkligen en tankeställare. Vi pratade bara en kort stund men det kändes som en evighet. Hans ord och det han berättade imponerade på mig och efter det bestämde jag mig för att försöka bli fotbollsproffs, berättade Rashid i en intervju med fotbollsmagasinet FourFourTwo, 17 år senare. Efter en del skadeproblem blev Rashid till slut fotbollsproffs i Singapore.
”Innan han i randigt var tillbaks igen
så blev det litta Fremad Amager”
Efter Håkans proffsäventyr i Singapore höll han igång hemma i Teckomatorp. Han fick avvakta länge, innan han till slut, ännu en gång, återförenades med Torben Storm på Amager utanför Köpenhamn.
—När jag senare var i Fremad Amager fick jag möjlighet att hämta Håkan till Köpenhamn och han blev otroligt populär hos publiken. Särskilt hans dribblingar, de var helt unika, minns Torben Storm.
Fremad Amagers supportrar, De Blå/Hvide Engle har inte glömt Håkan.
”Kungen av Amager. En fantastisk spelare” säger en Amager-supporter. ”Han var genial. Det närmaste man kommer en kultspelare”, säger en annan. ”Jag minns en episod där Håkans figher-hjärta och humor verkligen visade sig. Det var i ett hektiskt skede av matchen, där Fremad tryckte på för ett mål. Bollen rullade ut över sidlinjen och Håkan sprang fort efter den för att ta sätta igång spelet snabbt. Av uppenbara orsaker kunde han inte ta det där snabba inkastet. Han vände sig om till oss i publiken med ett stort smile – och alla jublade. Håkan kommer alltid vara ihågkommen på Sundby”, berättar en tredje.
BoISarna hade inte glömt Håkan och BoIS supporterklubb Black&White var över på Amager för att se ”sin” gamla derbyhjälte.
—Ja, vi var där inne hos de Blå/Hvide Engle, Fremad Amagers supporterklubb. Sen var vi nere på Fidusen, deras klubblokal. Vi fann varandra. Städer har ju vänorter, De Blå/Hvide Engle blev väl vår vänsupporter-klubb, säger Roland ”Stolle” Thelin, mångårig ordförande i BoIS supporterklubb Black&White.
På läktaren stod alltså supportrar till Fremad Amager och Landskrona BoIS – enade av en endaste spelare. Håkan Söderstjerna.
—Det var ju Håkan. Ett stort hjärta, alltid älskad. Spelstilen. Man älskar ju honom. Han har alltid bjudit på något extra, alltid varit glad, säger ”Stolle”.
När han i randigt var tillbaks igen säsongen 2000, så var det Fremad-supportrarnas tur att gå på en BoIS-match.
—Det var en stor match för mig. Vi mötte MFF borta, det var en vardagskväll, och det ösregnade. Och där stod de Blå/Hvide Engle på läktaren. Det var stort för mig, det var fräckt, minns Håkan.
På toppen av karriären gick Håkan upp i Allsvenskan med BoIS 2001 och var återigen med om att sänka Helsingborgs IF, då han gjorde 2-0-målet i 6-2-segern i premiären 2002.
Efter en tur till Norge och Fredrikstad (2003-2005) var han tillbaka i BoIS 2005. Tiden blev tung för både BoIS och Håkan som efter stora skadeproblem hade svårt att hitta tillbaka till sin gamla storform. Men 12 år, 9 månader och 17 dagar efter första gången, sänkte han Helsingborgs IF på Olympia ytterligare en gång. Första gången 1994 som ung, genombrottsman. Andra gången som rutinerad lagkapten, när han nickade in segermålet till 2-1 i Svenska Cupen 2007.
—Ja, det är lite lustigt att det brukade bli mål mot just HIF. Jag vet inte varför det blev så, jag kan inte minnas att jag var spelmässigt bättre när vi mötte just dem. Det bara blev så att man gjorde mål. Sedan är det klart att det alltid var speciellt att möta HIF, men det var kanske mest efteråt det kändes så. Inför var det alltid samma inställning oavsett vem man mötte.
I nämnda podcast berättade Håkan att han hoppades bli ihågkommen inte enbart för målen mot HIF. För motståndare blir han kanske ihågkommen som den svårstoppade dribblern, för lagkamrater kanske som skojaren i omklädningsrummet.
—Jag och Håkan delade alltid rum på bortamatcher, säger Danijel Milovanovic:
—En gång i Umeå fick alla bo i enkelrum och när vi skulle samlas dagen efter saknades Håkan. Då låg han och sov. Han klarade sig inte utan mig, fortsätter ”Milo”.
—En annan gång var jag och Håkan i London, där han hittade en second hand-affär som han var tvungen att gå in i. De tog till och med inträde bara för att komma in. ”Du tror väl inte att jag betalar för att gå in i en second hand-affär?” menade jag, men Håkan betalade och gick in. Ungefär en halvtimme senare kommer han ut en riktig hallick-rock. Har aldrig sett på maken. Med pälskrage och detaljer på ärmarna. Den var helt sjuk, säger ”Milo” som speladde med Håkan i BoIS 2000-2002.
För vissa supportrar blir han kanske ihågkommen som tennisspelaren. I Black&Whites årliga tennisturnering var Håkan en flitig deltagare. Roland ”Stolle” Thelin:
—Håkan brukade vara med i vår tennisturnering Larvi Open. Han uppfann den twistade serven, som var mer eller mindre otagbar. Det var väl delade meningar om den skulle tillåtas, men jag tror den gick igenom efter vissa protester.
Håkan:
—Ja, vissa klarade inte när jag skruvade servarna, så det fick jag sluta med. Jag tror att han jag mötte vände och vann efter det, minns Håkan.
—Det är ett fint minne. Det var så på den tiden, det var lite annorlunda jämfört med nu. Var du ute på stan hälsade folk på en, ”kul du är ute, får jag bjuda på en öl?” kunde folk fråga. Är man ute nu får man väl skäll och tillsagd att man ska hem och lägga sig. Då kunde hela truppen vara med i tennisturneringen, kanske ta en öl och umgås med fansen på ett annat sätt. Sen är det klart, tiderna förändras och det är en annan kravbild nu med andra löner, säger Håkan.
Håkan spelade alltså inte hela karriären i BoIS, han var i Singapore, Norge och Danmark, men var han än var blev han uppskattad av fansen.
—Varför det blev så får du fråga fansen själva om. Jag har alltid försökt vara tillgänglig. Försökt att inte gå ifrån utan alltid stannat om det är någon som velat prata. För uppskattningen man får när det går bra… man vill ju bara ge alla en kram, säger han.
Torben Storm som tog upp Håkan i BoIS A-lag:
—Min fotbollsfilosofi har alltid varit att det ska finnas plats till tekniska spelare som vågar utmana motståndarna. Håkan hörde absolut till den typen av spelare som gör fotbollen intressant. Och inte minst underhållande.
Under BoIS 100-åriga historia har många stora spelare – och speltyper – passerat revy. Under första halvan var Hasse Persson den stora artisten. Som drog till sig blickar, kunde dansa fram på planen och fick publiken att gapa av förtjusning. Som underhöll. Andra halvan av BoIS 100-åriga historia var Håkan den stora artisten. Som fick motståndarna – och ibland även egna publiken – bli yra av alla dribblingar och snabba vändningar. Som fick BoIS-supportrar att åka och se andra lag än BoIS spela. Som gick upp i Allsvenskan, avgjorde derbyn mot HIF.
Och som inte var sin tids Hasse Persson utan sin egen tids Håkan Söderstjerna.
Text och foto: David Jönsson
