Även om det gått 15 år så har minnet inte bleknat för BoIS-ikonen Daniel Nannskog. Han minns den 6 april 2002 som det var igår.
– Inte nog med att det var en magisk dag, det var också ett av mina absolut största fotbollsminnen genom en lång karriär som spelare, säger Daniel Nannskog.
Vi talar förstås om den smått osannolika seriepremiären i allsvenskan – BoIS återkomst efter många år i Superettan – på Landskrona IP, mot en av de stora seriefavoriterna HIF. Matchen som kusinerna i norr redan tidigt hade bestämt sig för skulle bli ett stort segertåg.
– Vi tog ledningen med 2-0. De kom igen och kvitterade och sedan körde vi över dem och vann med 6-2. Det går inte att glömma. Det var magiskt. Fansen, stämningen, känslan, ja allt sitter bergfast i minnet, skrattar Daniel Nannskog som numera slutat sin spelarkarriär och livnär sig som fotbollsexpert på Sveriges Television och är bosatt med familjen i Stockholm.
Inför matchen hade HIF-arna hyrt båtar och seglat till Landskrona. Man marscherade med trummor och sång till IP för att manifestera sin storhet.
– Jag undrar hur man tog sig hem. Det kan inte ha varit roligt att traska genom Landskrona efter den matchen, säger Daniel som är född och uppvuxen i Helsingborg.
– Som liten knatte var man ju HIF-are eftersom jag bodde nära Olympia. Men efter att jag spelat i Högaborg blev det Malmö FF för min del. Så kalla mig inte HIF-are, betonar han.
Daniel Nannskog kom till BoIS från Sylvia i Norrköping. Han hade då innan dess bland annat spelat i Djurgården. Karriären ville dock inte skjuta fart.
– Nej det gick trögt och när jag gick till BoIS bestämde jag mig. Nu fick det vara nog. Nu skulle jag satsa och göra något av min karriär. Att jag fick Jan Jönsson som tränare blev den slutliga skjutsen. Han fick mig att fungera och resten vet ni ju, säger Daniel.
Ja, efter ett antal säsonger i BoIS blev det proffsäventyr i Kina och sedan gick resan till Stabaek i Norge – med Jönsson som tränare – och en ny storhetstid för Nannskog.
– Men jag kommer aldrig att glömma tiden i BoIS. Det var perfekt. Härliga lagkamrater, fina ledare, otroligt engagerade och trevliga fans. Att spela i Landskorna var som att tillhöra en elitklubb där man ändå bevarade småklubbens fina miljö och stämning, berömmer Daniel.
– Folk kom fram på stan och pratade. Man blev igenkänd och det kändes att hela Landskrona engagerade sig i BoIS. Tillsammans med en ärorik historia och en gedigen fotbollskultur är detta BoIS signum. Även om laget spelar i division 1 nu så finns det absolut potential att ta sig minst till Superettan om man behåller sin identitet och inte får hybris.
– Jag hoppas verkligen att det ska gå bra för BoIS och jag är glad att klubben gör en förnuftig satsning. Att BoIS satsar på en aktiv utökad mediagrupp är otroligt värdefullt. Att nå ut till sina fans via hemsida, Facebook, webbsändningar med mera är otroligt viktigt.
Nannskog jämför lite med Hammarby IF där hans yngste son spelar.
– Hammarby ligger långt framme och det ger ett enormt stöd bland fansen, säger han.
Daniel Nannskog är nyfiken på hur det ser ut inne i BoIS idag.
– Vilka finns kvar? Är det några gamla bekanta kvar, undrar han?
Vi berättar och han skrattar och minns händelser.
– Jag vill att du hälsar till alla i klubben från mig. Ränderna går aldrig ur och även om jag inte är så ofta i Skåne så skulle det vara kul att titta in om på IP någon gång och få uppleva en match live. Att få hälsa på gamla bekanta och känna stämningen, säger Daniel.
Avslutningsvis så tillägger han.
– 6-2 mot HIF på IP var magiskt. Men frågan är om inte 3-2-segern på Olympia på hösten var strået vassare. Jag minns att Hasan Cetinkaya berättade hur folk stod och hyllade spelarna när de kom hem till Landskrona. Själv bodde jag ju i Helsingborg på den tiden så jag fick inte uppleva det. Men det lär ha varit rena karnevalsstämningen, säger han.
Nannskog minns med glädje sin tid i BoIS och vi är övertygade om att alla som upplevde hans karriär i klubben minns honom med saknad.
Text: Lasse Möller
Foto: Roland Bengtsson (hämtat från boken Ett fotbollslags historia)
