I Landskrona BoIS hemmamatch mot Kristianstad den 27 augusti skadade sig yttermittfältaren Rasmus Alm så illa i samband med en närkamp – när en motståndare som föll över honom – att han är borta från resten av spelåret. Det är med blandade känslor som Rasmus upplever sin situation.
– Jag är ju på träningen ett par gånger i veckan och det är både roligt och sorgligt. Jag blir glad över att träffa kompisarna som stöttar mig och är deltagande. Men sedan blir jag ledsen över att inte kunna vara med på träningen, säger Rasmus.
– Det är drygt nu. Jag fick ju besked direkt om att det skulle ta sex-åtta veckor innan jag kunde lägga skyddet. Men jag har gett upp tanken på att spela mer i år. Det får vara med den saken. Nu är det bara att vila och läka skadan. Sedan kan jag sätta fart med uppbyggnadsträningen inför den nya säsongen, konstaterar han.
Fram till skadan hade Rasmus Alm varit ett enda stort utropstecken på BoIS mittfält. Han hade då gjort fyra mål och toppar fortfarande assistligan med sju målgivande passningar. Rasmus gick fram som en virvelvind och skapade stora hål i motståndarnas försvar.
– Det är lite av ödets ironi. När man satt på bänken och inte platsade då var man hel. När man sedan får en ordinarie plats då råkar man ut för detta, säger han.
Rasmus har ingen smärta i det skadade knäet men han får inte träna. Dagarna ägnar han åt mycket promenader. Med sig har han oftast sin kompis Pirlo. En tio månader gammal valp som är en förtjusande – men lite feg som Rasmus uttrycker det – varelse.
– Ja han brukar få följa med mig på träningen och titta. Han älskar människor och är jättesocial, skrattar Rasmus.
Även om Rasmus inte deltar i träning och matcher är han med i det väl sammansvetsade BoIS-gänget.
Vi utgår från att vi får se dig på de två återstående hemmamatcherna när du och laget tackar publiken?
– Absolut – det missar jag aldrig, garanterar Rasmus.
Som Landskronakille vet Rasmus vad det skulle betyda om BoIS tog klivet upp i Superettan.
– Ren magi – det finns inget annat ord. Jag var med och åkte ur Superettan och att få ta sig tillbaka vore helt fantastiskt. Då har man glömt eländet när vi ramlade ur, säger han.
– Om vi går upp så har vi ju faktiskt chans att få spela derby mot HIF nästa säsong. Det hade varit riktigt kul. Jag har inte mött HIF i seniorsammanhang och visst vill vi mäta krafterna mot det laget säger Rasmus och det går inte att ta miste på glädjen i rösten över den möjligheten.
Efter ett långt och trevligt samtal med Rasmus framgår det klart att han inte tvekar en sekund på att BoIS ska greja Superettankonraktet och att han ska vara tillbaka i Randigt nästa säsong och fortsätta utvecklingen, som han tackar sin tränare för.
– Agim har betytt otroligt mycket. Han har gått igenom det jag behöver förbättra och fått mig att tänka efter själv och utveckla mitt spel, säger Rasmus.
Text: Lasse Möller, foto: Bert Lundqvist
