2014 klev dåvarande styrelseledamoten i Landskrona BoIS – Gabriel Munck – in och tog över ordförandeskapet i klubben. Kenneth Håkansson hade avsagt sig omval och frågan gick till slut till Gabbe – som han kallas av alla BoIS-vänner – som inte kunde tackas nej.
– Nej egentligen var det väl ingenting jag hade planerat men mitt hjärta är alltför randigt för att jag skulle kunna tacka nej när min förening bad mig om att ta över ordförandeklubban, säger Gabbe.
Ordförandeskapet kunde ju dock ha börjat bättre. Första året åkte BoIS ur Superettan och en lång uppförsbacke, som egentligen redan påbörjats året innan med en obehaglig spelskandal där några av klubbens spelare var involverade, skulle besegras.
– Ja skandalen kom under min tid som ledamot och efter nedflyttningen fylldes bekymren på med ekonomiska problem och andra motigheter. Men det fanns inte mycket mer att göra än att jobba på och rädda klubben. Trots ekonomin så har vi sluppit dras in i det som andra föreningar drabbats av som konkurser och liknande, säger Gabbe.
Som son till den legendariske Claes Munck – som på 70-talet lotsade BoIS genom den kanske bästa tiden i klubbens historia – kan man ju tycka att traditionen väger tungt på Gabbes axlar.
– Jag är ju medveten om min fars storhet som ordförande och har aldrig inbillat mig att försöka kopiera den. Jag har visserligen kallats Lillmunken – kanske mest avsett som förklenande omdöme – men jag är stolt över min far och tar gärna det smeknamnet, skrattar Gabbe som inte sätter den egna prestigen i första rummet.
Det var ju genom sin far som Gabbe kom in i fotbollen och inte minst BoIS värld.
– Jag minns min första BoIS-match. Det var 1954 hemma mot IF Elfsborg, kommer Gabbe ihåg.
Sedan har det rullat på med många trevliga minnen och en del mindre lyckade. Precis som i livet för oss alla.
Om vi ska koncentrera oss på de år som Gabbe satt ordförande så var det ju ändå så att det hela ”ordnade” upp sig det sista året.
– Ja egentligen började det bli riktigt trevligt 2016 när vi slog Malmö FF i cupen och vi började låga grunden till det fantastiska 2017 med serieseger och uppflyttning till Superettan, säger han.
– Det känns skönt att kunna lämna över en Superettanförening till näste ordförande, skrattar Gabbe. Det var ju en sådan jag fick överta 2014.
Att han nu lämnar ordförandeskapet ser inte Gabbe som något som helst dramatiskt.
– Nej egentligen var det ju bara tänkt som en tillfällig lösning och nu tycker jag att jag med ålderns rätt, jag har fyllt 70 år, kan dra mig tillbaka. Jag har dessutom ett antal tungt vägande familjeskäl att lämna det mera intensiva föreningsarbetet, förklarar Gabbe.
Men att lämna BoIS och sitt engagemang helt vill han inte.
– Nej det går inte. Jag kommer att sitta och lida alla helvetets kval på läktaren som vanligt på våra matcher, säger han med ett brett leende. Det blir bara värre och värre att se matcherna.
– Jag skulle kunna tänka mig att du och jag blir klubbambassadörer och åker runt och skapar kontakter med andra klubbar och lyfter fram BoIS fördelar, säger Gabbe och tittar på artikelförfattaren.
Ja vem vet – kanske får vi se Gabbe i den rollen framöver – den som lever får se.
– Jag lämnar nu med varm hand över till den nye ordföranden och styrelsen. Jag är övertygad om att vi får en mycket kompetent styrelse som guidar BoIS vidare in i framtiden, slutar han.
Text och bild: Lasse Möller
