Om det finns någon i Landskrona som kan identifiera sig genom sin röst är det Bosse Holmqvist. Djurgårdaren och mångårige spelaren i IFK Stockholm som flyttade till Landskrona och blev BoISare in i själen.
På 70-talet tog han över speakerrollen på Idrottsplatsen och har med undantag av ett break på åtta år haft denna viktiga roll. Men sedan några år tillbaka är Bosse tillbaka inte bara där utan även som engagerad på marknadssidan.
I ett av de mindre rummen på BoIS kansli hittar vi nästan dagligen Bosse, som nu hunnit fylla 75 år men som trots en smäll med hjärtinfarkt i somras utstrålar samma ungdomlighet och vitalitet som alltid.
– Jag har väl haft tur med hälsan trots allt. Jag har aldrig varit sjuk utan kunnat hålla igång inte minst med min roll som domare. Under många år har jag dömt matcher, ja sedan tidig 70-tal då jag kom till Landskrona, berättar Bosse när vi träffar honom i hans krypin på IP.
Nu är det dock slut med pipblåsandet. Fortsättningsvis kommer Bosse att vara behjälplig med att ha kontakt med yngre nya domare och bistå domarklubben när det behövs.
Vad var det då som lockade denne urstockholmare till Landskrona.
– Jag jobbade med direktreklam och flyttade ner 1972. Jag hade då spelat aktivt i Djurgården, IFK Stockholm och Visby AIK. Jag kände Claes Cronqvist och Dan Brzokoupil som ju båda spelat i Djurgården men som nu lirade i BoIS, förklarar han.
– De hade en firma i Landskrona som jobbade med reklam och jag fick hyra ett rum i en ny lokal man precis skulle flytta in i. Claes tyckte jag skulle engagera mig BoIS och på den vägen är det.
Det tog inte lång tid innan Bosse plötsligt var med i lagledningen. Som assisterande till Lennart Olsson managerade man ett fantastiskt framgångsrikt B-lag.
– Det var verkligen klass på den allsvenska reservlagsserie. I A-laget fanns Keith Spurgeon och Sven ”Skinkan” Malmborg som ansvariga. Det var ett härligt gäng man tillhörde, minns Bosse.
När vi sitter och pratar så ramlar minnena på i strid ström. Bosse berättar hur han respekterat BoIS alltid varit i Fotbolls-Sverige.
– På 70-talet var det en mardröm att åka till Landskrona och spela. Max en poäng kunde lagen räkna med att få med sig. Storhetstiden under Rolf Svenssons tid som tränare var fantastisk.
När legendariske ordföranden Harry Wibratt valde att sluta som speaker tog Bosse vid och den sysslan gillade han.
– Ja annars hade man inte hållit på så länge. Men det kom en tid när jag plötsligt tappade lusten. När vi ramlade ur allsvenskan 2005 lade jag av och höll i åtta år. Men så en dag för några år sedan kom BoIS och frågade om jag kunde rycka in då man saknade speaker. Och som randig gjorde jag gärna det, förklarar han.
Apropå speakerrollen får vi inte glömma att Bosse fungerat som populär speaker i Borstahusens BK:s Nightcap sedan 80-talets början.
Om man kan tala om en person som sitter på två stolar i BoIS är det Bosse Holmqvist. Han är nämligen också engagerad i marknadsdelen och säljer vissa sponsorpaket som 1915-klubben och Ungdomspaketen.
– Kan man göra en insats för klubben gör man det. Jag har ju blivit randig. Även om den gamla Djurgårdströjan hänger på min vägg här tillsammans med BoIS-tröjan är jag BoISare. Har man en gång kommit in i denna gemenskap och trivsel ja då klistrar den sig fast i din själ, säger han.
– BoIS är en klubb där medlemmar och supportrar alltid är välkomna in på en kopp kaffe och lite snack. Här finns inga receptionsdiskar och låsta dörrar. BoIS är en liten men stor klubb om du förstår vad jag menar, säger Bosse.
Jo vi förstår. En gång BoISare alltid BoISare. Och vi är manga som vet exakt vad han menar och känner.
Text och bild: Lasse Möller
