BoIS, derby och livet efter fotbollen

På tisdag tar BoIS emot Helsingborgs IF på Landskrona IP. Den febriga matchen väntas spelas inför storpublik och spänningen är stor. Någon som vet hur det är att möta HIF med BoIS är Danijel Milovanovic.

Bussen anländer till Varberg runt klockan 14. En timme senare är det avspark mellan Varbergs BoIS-Landskrona BoIS. Jag tar upp telefonen och ringer.

– Ja hallå det är Danijel, jag är vid måltavlan vid ena kortsidan. Kom hit!

På andra sidan svarar Danijel Milovanovic, modern legend och kultspelare för BoIS. Efter att karriären avslutades för nästan 15 år sen har Danijel sadlat om och jobbar nu som polis och bor i sina hemtrakter i Halland. Varbergs BoIS, dagens motståndare, är Danijels moderklubb.

Att spela derby är ingen enkel sak och att möta HIF är det hetaste derbyt för nästan alla BoIS-are. Någon som inte räds ett derby, eller HIF, är Milovanovic.

– Det är alltid kul med derbyn, jag gillar derbyn och jag gjorde ofta mål i derbyn, man ska vilja spela och inte vara rädd.

Senaste gången Milovanovic mötte HIF slutade det med seger 6-2.

– Just då var det väldigt speciellt, vi hade nyss gått upp till allsvenskan och det var stort bara det. Det var en härlig utmaning att möta det favorittippade HIF just den dagen. Sen var det kul att det gick så bra, men vi hade faktiskt ett riktigt bra lag då.

Bakom sina mörka, stora Carrera solglasögon och under den korta men välfriserade frisyren går tankarna tillbaka till den allsvenska premiären 17 år tidigare.

– Vi skulle möta HIF och de var stora favoriter. De hade en ny tränare i Sören Cratz och hade ett bra och namnstarkt lag. Allting handlade om att de skulle prestera bra mot oss och att vi var underdogs. Matchen började ganska bra för oss och vi tar ledningen med 2-0 ganska tidigt. Sen gör dem två snabba mål på oss och då trodde jag att vi hade haft vårt roliga men vi lyckades resa oss och göra 3 och 4-2 innan paus. Vi gör en otrolig match.

Att det var något speciellt han var med om när han var med och slog HIF med 6-2, och samtidigt gjorde hattrick, det förstod han en tid senare.

– När jag var ute på stan en tid senare och träffa några bekanta så tog de tag i mig och fråga ”fattar du vad du har gjort?”, jag kollade på dem och sa ”ja, jag har gjort tre mål i allsvenskan”. ”Du har inte bara gjort tre mål i allsvenskan, du har gjort det mot HIF, fattar du inte att du skrivit historia”.

Milovanovic är inte uppväxt i Skåne och än mindre i Landskrona. Det var en av nycklarna till hans framgångsrika derbyhistorik.

– Det var ett derby och jag var inte rädd. Jag upplevde inte rivaliteten i mig på samma sätt, eftersom jag inte var skåning, så jag gick in avslappnat i matchen. Sen tycker jag det är oerhört kul att spela derbyn.

Milovanovic spelade i ett lag fullt av moderna legender och framtida stjärnspelare. Daniel Nannskog, Johan Andersson, Alexander Farnerud, Håkan Söderstjerna, Henrik Nilsson bara för att nämna några. Men när han pratar om vad som gjorde laget speciellt har det inte just med lagets kvaliteter på fotbollsplanen att göra.

– Det som gjorde oss så bra var att vi hade ett bra snack i omklädningsrummet, vi var så bra polare helt enkelt. Det var det som stack ut för mig. Man vinner många poäng på att ha ett bra gäng och har kul i omklädningsrummet och kul utanför.

Men allting har inte alltid varit uppåt i Milovanovics karriär. Som 29-åring drabbades han av sin andra korsbandsskada, i sitt livs form när skadan kom lyckades han aldrig komma tillbaka.

– Jag var väldigt bra när jag gick sönder, jag var i mitt livs form. Aldrig varit bättre tränad och allting sånt, och jag ville verkligen tillbaka från min skada. Men jag fick komplikationer med knäet, det var min andra korsbandsskada, och kunde inte komma tillbaka.

På andra sidan av en hyllad fotbollskarriär finns det vad som händer efter avslutet. När elljusen slocknar och en ny karriär ska ta fart är det ofta inte helt enkelt. Inte heller för Milovanovic.

– Det är inte så jävla kul när man kommer ut till företag, och de frågar: vad kan du? Jo, jag kan spela fotboll. Det är en tuff bransch, fotbollskarriären kan ta slut plötsligt. Men i sin helhet är jag supernöjd med min karriär.

Kärleken till BoIS är aktuell än idag.

– Idag följer jag BoIS väldigt mycket, hela tiden. Klubben har en stor plats i mitt hjärta och kommer alltid ha det. Alla fantastiska människor som jobbar i och runt klubben och alla supportrar. Det är en fantastisk stad att spela i, jag kan bara tänka tillbaka på hur kul jag hade det och hur stolt jag är över att ha spelat i BoIS.

När Milovanovic pratar om vad spelarna, och kanske framförallt de yngre spelarna, ska fokusera på för att ha ett lyckat derby är han tydlig.

– Man ska våga vinna och ha den målbilden att man ska vinna matchen och bli hjälte och inte tänka på att man kan misslyckas. Utan fokusera på att göra en bra match.

Matchen kan han inte se eftersom han jobbar, men följa matchen noggrant det lovar han att göra. Ett nytt 6-2 tror han inte vi får se.

– 1-1 tror jag matchen slutar.