Grattis till förre A-lagsspelaren Sture Hallén, 101 år

I förra veckan fyllde förre A-lagsspelaren Sture Hallén 101 år. Så här i Corona-tider fick det bli en intervju via telefon, med den nyblivne 101-åringen som är ’still going strong’.

-Det är ju en jobbig tid, inte så mycket för mig personligen, men det är det ju påfrestande för hela mänskligheten. Men det är bara bra med mig, säger han.

På födelsedagen i torsdags levererades en styck Ett Fotbollslags Historia i 101-årspresent.

-Stort tack för den! Jag har suttit och läst i den hela dagen. Vilken fin bok, säger han.

I likhet med Dennis Olofsson i dagens trupp, så var Sture också en Häljarps-fostrad högerback.

-Det var ju jag och Gunnar Dahlgren, som började spela hemma på grönängarna i Häljarp. Oj, vad vi spelade, säger han.

-Sedan spelade jag i Wormo i några år, innan lumpen, och ett år i Vallåkra, innan jag kom till BoIS.

– Hörredu, det kom ju sig genom att det var Gunnar Dahlgren som fixade in mig i BoIS. Han spelade ju i BoIS då. Det var han som kom fram till mig, och sa att jag var välkommen dit.

Sture kom till BoIS 1944. Men det började inte riktigt bra för honom.

-Jag glömmer ju aldrig första matchen. Det var en bortamatch i Småland någonstans. Jag spelade ju högerback, och förorsakade två straffar. När domaren blåste straff för andra gången, tänkte jag att det väl lika bra att jag ser till att komma härifrån så fort som möjligt. Men sen blev det i alla fall 2-2 och det gick bra efter det, det mjuknade lite, säger han.

Han fick spela med några stora spelare i BoIS. Bland annat storstjärnan Erik Persson som gjort 12 A-landskamper, men som på Stures tid var inne på karriärens sluttamp. Sture nämner framför allt Gunnar Dahlgren som en duktig spelare, men även Gunnar Hägg och ”Atte” Karlsson.

-Det var ju Gunnar Hägg i mitten, och Atte Karlsson som vänsterhalv. Sedan var det ju han som var högerhalv, Erik… Jönsson, kan han ha hetat så. Eller Persson. Jag hade väl inte skött mig riktigt en match, och han hade inte fått bollen precis som han ville. Då skällde han lite på mig, och pekade och gjorde klart för mig att jag inte hade gjort riktigt som han velat, säger han.

Men det var väldigt god stämning i BoIS.

-Det var en väldigt god andra, mycket fina pojkar. Ett stort nöje att spela i BoIS. Jag som kom utifrån landet höll mig väl lite för mig själv, och brukade inte hänga med stadsbopojkarna när de träffades i stan efter träningar och matcher. Jag hade mitt ute i Häljarp.

Träningarna, ja. A-laget och reservlaget brukade träna ihop. Men några särskilt organiserade träningar var det inte tal om.

-Åh nej, herregud. Det var liksom bara vad man kunde hitta på med bollen. Ibland spelade vi lite småmatcher och sådär. Skillnad från natt och dag, jämfört med hur det ser ut nuförtiden. Tisdag-torsdag tränade vi. Vi hade en engelsk tränare, Bill Burnikell. Han tränade HIF på samma gång, så han for ju mellan städerna.

Sture var under sin tid i BoIS ordinarie högerback i reservlaget. Fyra gånger kom han upp och spelade med A-laget. Jag frågade hur det var att gå upp och spela med de stora pågarna.

-Det var inte nervöst, vad jag kan komma ihåg. Det var ju lite publik på våra matcher, 1800 och 1200, läser han ur de statistik-papper jag försett honom med.

-Det var ju rätt bra med publik, men man varken såg eller hörde dem när man väl spelade. Och det var inte direkt tal om något taktiksnack innan matcherna. Det var mer bara att man gick ut och spelade, och sedan in i omklädningsrummet, sa han.

-Det var mycket trevliga kamrater i BoIS, jag kan inte göra annat än ett ge högsta betyg, säger han.

Han höll mestadels till i reservlaget. Där kunde det bli tuffa matcher i Allsvenska reservlagsserien.

-Ibland kunde det ju vara så att någon av de som var givna i A-laget, hade stått över en match och kom ner och spelade med oss i reservlaget. Sedan minns att vi spelade mot Malmö FF som hade Börje Tapper i laget.

-En annan händelse jag minns var när vi åkte till Göteborg en lördag, och skulle möta IFK Göteborg i Allsvenska reservlagsserien. Plötsligt så började det dunka till rejält i vårt tåg-set. Då hade tåget kört rakt in i en ko-flock, där var säkert 10-15 kor som låg där. Tåget fick stanna, och de fick röja upp på spåret. Det var rent hemskt. Och i den matchen fördärvade jag sedan knät, och det har jag känningar av än idag. Det var tuffa tag, men det var bara på brännet igen. Det var många trevliga resor, säger han.

Han lämnade sedan sitt Häljarp, och flyttade in till stan.

-Sedan flyttade jag in till Landskrona och fick jobb där. Det var en maskintvätt, som försvaret satt igång. Det fanns en stor tvätthäll vid vallgraven, vid det stora slottet, vad heter det nu igen. Citadellet. En stor tvättinrättning. Sedan hade jag skött mig så bra, att de ville att jag skulle utbilda mig till tvättföreståndare. Så jag var ju uppe i Stockholm och gick några kurser, säger han.

-Som ung grabb gick jag ju och såg varenda hemmamatch. Tyvärr tappade man intresset genom åren, det var så mycket annat. Och så har man ju blivit lite till åren. Jag hoppas det går bra för BoIS, säger han när jag uppdaterar honom om dagens tabelläge.

-Dessutom piggar det upp en när du ringer och vill prata BoIS!