I en stökig och svängig historia tog Landskrona BoIS inte tillvara på möjligheten att komma ikapp övriga lag i toppen. Matchen fick ett, sett med randiga ögon, tråkigt avgörande då gästerna tvingades avsluta matchen med två man mindre. Den första utvisningen, som skulle bli väldigt avgörande, var väldigt omdiskuterad vilket vi återkommer till längre ner i texten.
Matchen slutade 3-2 till Örgryte inför 1361 åskådare, varav cirka 200 var BoIS:are. Landskronas mål gjordes av Oscar Petersson och Filip Olsson.
Om den första halvleken finns inte mycket att orda om. BoIS gjorde en direkt svag första akt och kom inte alls upp i acceptabel nivå. Örgryte kontrollerade handlingen och var också laget som skapade målchanser.
Den första klara målchansen var ett friläge, som BoIS-försvaret bjöd på, men Amr Kaddoura gjorde en svettig benparad och räddade därmed Landskrona vid det tillfället.
Utdelningen skulle dock komma. Efter fint kombinationsspel hittade en ÖIS-spelare, med en passning snett inåt bakåt, till en löpande medspelare som placerade bollen vid främre stolproten, otagbart för Kaddoura i målet. Fullt rättvist resultat där och då.
BoIS repade sig en aning efter målet men lyckades inte hota hemmalaget nämnvärt under första 45. 1-0 till Örgryte i paus.
Det var ett helt annat Landskrona BoIS som äntrade planen efter halvtidsvilan. Spelarna uppträdde betydligt mer beslutsamt, visade ett helt annat mod och tog också per omgående tag i matchbilden.
Tio minuter in i akt två skulle kvitteringen också komma. Johan Rapp friställdes av Kevin Jensen. Avslutet, ett lobbförsök, räddades av målvakten men ytterbacken snappade upp sin egen retur, klackpassade till inhoppande Oscar Petersson som inte gjorde något misstag vid det efterföljande avslutet.
BoIS fortsatte trumma på och scenförändringen var nu total. Hemmalaget kom inte rätt och Landskrona dikterade med järnhand. Strax efter ledningsmålet skulle gästerna också ta ledningen.
Filip Ottosson svarade för en mycket vacker framspelning, liten chipp över ÖIS-försvaret, och friställde därmed Filip Olsson. Mittfältaren gjorde inget misstag när han placerade bollen mellan benen på den utrusande hemmamålvakten.
Osannolikt sett till första med BoIS hade nu total kontroll och var också nära att utöka ledningen. Närmast var Oscar Petersson, som gjorde ett starkt inhopp. Målvakten lyckades dock rädda avslutet i bortre stolpen till en resultatlös hörna.
Med 20 minuter kvar att spela skulle en situation inträffa som skakade om matchen i grunden. Philip Andersson stoppade en kontring genom en glidtackling som först träffar boll och därefter spelare.
Domaren blåste frispark och Philip reste sig för att springa tillbaka till sin försvarsposition. Rättskiparen, som var nära incidenten, höll det gula kortet i handen och den randige kaptenen reagerade på att varningen var hårt dömd.
Det var nu knasigheterna startade. Örgryte uppträdde på samma osportsliga vis som i vårmötet genom att försöka påverka domarteamet. Den assisterande domaren närmast ÖIS-bänken, som alltså stod positionerad 30 meter från situationen och i snäv vinkel, valde nu att ta över situationen. Han sprang ut på plan och påstod att Philip ska visas ut, domaren lyssnade trots att hans placering var betydligt bättre och bytte ut kortet mot det röda. Detta till alla BoIS-spelare/ledares stora förtret.
Efter matchen hävdade den assisterande domaren att Philip tacklat spelaren med ett sträckt ben i luften. Ett påstående som uppenbarligen inte stämmer. Att som AD välja att korrigera huvuddomaren med uppgifter som inte korrelerar med verkligheten är både stötande och djupt orättvist. Ska man som assisterande fatta ett så matchavgörande beslut bör man ha på fötterna.
Efter utvisningen tog Örgryte över matchbilden igen. Laget lyckades både kvittera och ta ledningen, ett mål som också skulle visa sig bli avgörande.
Med några minuter kvar att spela inträffade nästa BoIS-utvisning. Melker Heier lyckades precis undvika en tackling med rakt ben och dubbarna före utan att domaren blåste. Mittfältaren kom därför snett in i situationen därefter och visas korrekt ut för förseelsen. Att tacklingen precis innan får noll konsekvenser är däremot helt otroligt sett till tidigare bedömningar. Inkonsekvensen är närmast brutal.
I slutet av matchen sprutar Örgrytes målvaktstränare vatten i ansiktet på Max Mölder som fullt naturligt reagerar kraftigt på det helt förkastliga beteendet. Vem gör ens så? Vem som däremot visas ut? Mölder så klart.
Örgryte vinner matchen och ett oerhört besviket Landskrona BoIS lämnar Göteborg efter en smått parodisk avslutning. Eftersmaken är bitter, vi står maktlösa inför besluten men som vanligt är det bara att tugga i sig.
Två matcher återstår, hemma mot Vasalund och borta mot AFC Eskilstuna. Först väntar dock ett landslagsuppehåll.
Vi önskar tacka alla tillresta BoIS-supportrar för stödet. Mycket uppskattat.
Onwards and upwards.
